För första gången på flera flera år insåg jag idag menningen när folk säger saker som ' vad spelar pengar för roll om man inte har nån å dela det med?' Exakt så känner jag nu för tiden.. va fan spelar nånting för roll om man ändå inte har nån å dela nått med... Jag blir så utmattad av att bara gå runt å vara nedstämd... även om jag försöker att bättra mig varje dag.. med allt från anti depresivatabletter, psykologer, kost tillskott till påminelser på mobilen om att det är dags å äta nått. Fan va jag inte vill må såhär och tycker inte jag har gjort nått för att förtjäna detta... men som jag alltid sagt 'vissa straffas av Gud direkt'. But the again för vad? Inte för att jag kan påstå att jag alltid varit det bästa jag kunnat vara, men det börjar ju bli löjligt när jag 'straffas' såhär. Och snart ger jag nog bara upp.. vad är det förvits å försöka när det ändå inte blir någon bättring? Oslo är ett ställe jag gillar,.. men har en känsla av att Oslo inte gillar mig och försöker därför få mig här ifrån.. men jag är nog inte helt redo för det heller. Where to go? Om jag bara visste å kunde ta några beslut utan att få ångest för allt så skulle jag sätta igång rörelsen i spelet igen.. nu har det stått stilla allt för länge!