När man säger att alla är unika, det är väl unegfär som att säga att ingen är det? Det där är inget direkt citat, för att jag kommer inte exakt ihåg hur det är dom säger, eller i vilken film dom säger det.  Men låg hela natten igår och kände mig sjukt anorlunda. Och idag när jag sitter och tänker efter så känner jag mig inte alls särskillt speciell..

Bara för att:

- jag har en fotfobi som överträffar all annan fobi jag har
- jag pillar på mina öron så fort dom är kalla
- jag ler väldigt sällan, pokerface typ och det får mig att tänka på 'why so serius?'
- jag hatar att prata i telefon och tycker nog det är en av dem sämsta uppfinigar någonsin(sms är dock asbra)
- jag är nog den enda jag vet som faktiskt skulle klara mig utan musik, lyssnar inte alls särskillt ofta och tycker det är extremt skönt att bara ha det tyst och lyssna på mina egna tankar.
- jag kan, nej kunde gråta som ett litet barn till precis allting förut.

Ja det är väl dem punkterna jag kommit på so far. Jag vet inte, men troligtvis är det flera andra som är exakt likadana, jag har bara inte träffat på dem än. Och som tidigare skrivet, så speciell är man nog inte...


Men ibland lyckas man nog sticka ut.

Snorar gör jag också nu, jobbigt. Bli frisk äre som gäller. På söndag kommer sis.
Nu ska jag fortsätta städa lite, eller iallafall bädda sängen.
Puss