Allting snurrar, och jag vet inte varför.. och det är inte lyckosnurrar som jag brukar ha när jag är sådär glad och pigg.
Nu snurrar det mest för att jag har ingen aning om någonting,
Jag hatar mig själv för att jag inte kan ta tag i något för att jag aldrig gör som jag tänk och för att jag bara beklagar mig själv över allt möjligt när den enda som kan fixa allt är jag själv.
Nej just nu mår jag inte bra alls, och jag har bara mig själv att skylla.
Men oj vad jag skulle vilja prata med någon kompis som står en nära.. men på något sätt så fort man börjar prata om mig så bryts ämnet och det leder fortfare en kvikt in på något annat, och återigen blir jag åhöran och får lyssna på deras crap !! ( Inget illa menat... inte egentligen) Dem som jag vet faktiskt skulle lyssna dem träffar jag alldeles för sällan och anledningarna till det är många, mil ifrån mig eller bara upptagen med eget liv. 
Här på bloggen vill jag inte yttra mig för mycket heller, man vet aldrig vem som snokar, och som man säger ska man väl aldrig visa sina svagheter? 
Imorgon ska jag träffa Niclas iallafall, och han lyssnar, det gör han alltid och det tackar jag för <3


Jag vill inte deppa ner hela inlägget, men när tårar rinner längst ens kind äre svårt att låtsas vara glad, (och nu lät jag verkligen som en dramaqueen) Men jag vill bara gråta just nu, för att det är det enda som känns bra, och ibland är det ju faktiskt bra att bara gråta av sig lite.
Och jag vet, allt fixar sig, det gör det ju alltid, förr eller senare.... det är bara väntan som är jobbig.


Men visst finns det dem som har det värre, så jag ska väl egentligen inte klaga, men förtillfället känns allt bara tungt.
Jag ska ta mig ur detta också och klarar mig nog fint som jag alltid gör...
Men jag har inget ljust att se fram emot, jag vet inte ens om jag vill åka utomlands längre, allt blir så jobbigt och mycket och fixa... ja chockande att jag bangar ur när allt blir lite tuffare o mer att göra.. ? Vi får se, jag orkar inte ta tag i något om ingen annan gör det heller. Jag ger upp nu, åker jag så åker jag men jag planerar ingenting nu,
Jag tar hans tips och lever livet var dag som den kommer och kanske funkar det ? Är det någonstans jag vill åka nu då är det Australien. För jag, ja men kolla vad snurrigt det blev nu, nej jag vet inte riktigt vad jag vill mer än att jag vill träffa honom nu och njuta av värmen och bara leva livet. Det vet jag... men hur jag kommer dit, det är mitt problem.
Kanske påverkas min justnu jobbiga tillvaro av att vi inte talasvid på några dagar, men det kommer väl ? jag väntar här.


Nu orkar jag inte skriva mer för jag är trött på det här bokskrivandet (förtillfället).
Jag ska lyssna vidare på bra musik och inte tänka för mycket, för då hamnar jag där igen bland alla tårar och svarta maskarafläckar.. (jo dags att ta bort sminket nu tror jag)
Och om det var någon som ens förstod lite utav vad jag skrev så var ju det bra, för jag förstår inget själv.
Men en sak är säker, när jag såg filmerna insåg jag; jag saknar att stå på scen.
Jag har mina mål som fortfarande är lite suddiga och väldigt långt bort, men vem vet en dag kankse jag når dit?

Godnatt ! 
(Äsh.. ?)

                                         Miss M

Everything reminds me of you.
I could've been anyone he'd seen
I wish it was anyone but me.